Äntligen kom fredagen även denna vecka!

Ser fram emot en härlig helg med först fika hos syster med man idag för att fira hans födelsedag.

Sen familjeträff i sommarstugan med hela familjen,

alla syskon med respektive barn och våra föräldrar i helgen!

Underbart!

**********

Igår var jag och Decibel upp till brukshundsklubben och tränade rally, ingen officiell träningsträff utan bara jag o några kompisar som bestämt att vi skulle ses o köra lite. Perfekt o kunna nyttja klubbens alla saker o plan för att träna på.

Vi byggde en fortsättningsbana som jag gick en gång vanligt och en gång helt i högerhandling. 

LIllfia tyckte nog de va lite varmt så blev en del skall men i det stora hela jobbade hon på jättebra!

Vi lekter lite genom att visa de andra lite av de trix hon kan, som tass på höger o vänster, slalom, hoppa genom armarna, spela död osv. Skönt o göra annat än rallymoment ibland ;)

Testade på lite lätt framåtsändande för att kunna disskutera träningen med kompisanra,

fler hjärnor är bättre än min hjärna :) 

Roligt att ha en ny kompis med sig som inte varit på klubben förut, synd bara hon fick lite dålig erfarenhet genom att det första hon får se är någon behandla sin hund väldigt hårt. Sen se ytterligare en person behandla dennes hund lika hårt. Det är tråkigt att sådana människor som tycker det är ok att slå sina djur faktiskt drar ner klubbens rykte. 

Att vara bestämt och att slå är inte riktigt samma sak!!

Jag är dock glad åt att de som jag träffat o prata med som håller på med rally på klubben inte verkar hålla på med den typen av inlärning, dvs där man ska slå in kunskapen =/

Tack o lov har jag dock inte sett detta förut när jag tränat, sen om det är för att jag är fokuserad på mitt/vårt,

på vår sida av klubbens område, eller om det är så att det är ytterst

få som gör sånt och att de råkade vara där just då, det vet jag inte.

MEN JAG HOPPAS PÅ DET SISTNÄMNDA.

**********

I helgen ska vi som skrivet till sommarstugan på familjefest. Jag tänkte ta med mig en flaska blod. Varför inte passa på när man ändå är i skogen o lägga spår! Har tänkt mig två spår, ett långt ett till Decibel och ett jättejättekort till Java. Blir spännande o se om lillfia förstår det :)

Börjar bli dags o ta några 600m spår nu o sen boka in anlagsprov!!

**********

En vecka kvar sen semester, Rickard har dock ledigt redan nästa vecka och Oliver med honom. Känns skönt o veta att minstingen med ska få sommarlov nu <3

**********

TREVLIG HELG!

Nu är det där igen, det där grå molnet på min alldeles egen himmel.

Jag tycker att jag oftast har en blå fin himmel över mig, och framför allt tycker jag att sista halvåret/året lyckats mota bort det grå molnet med bara tankekraft.

Varför oroa sig över saker man inte kan påverka?

Varför oroa sig över något som faktiskt kanske inte ens kommer ske?!

ja varför?!

Egentligen förstår jag varför, det har med kärlek att göra.

Den där kärleken som är större än någon annan kärlek, den där villkorslösa.

Den kärleken som man känner för sina barn.

Oron för sina barn, att de ska må dåligt, att de ska råka illa ut.

Klart den oron svävar förbi som ett grått moln emellanåt.

Den HÄR ORON, som jag känner nu, igen.

Den oron som har med ena sonen att göra, den oron som har med kronisk "sjukdom" att göra.

Den oron som har med hans historia som -njursjuk bebis, -som illamående bebis, -som bebis med genomgår operationer, -som bebis som matas via sond i magen, -som bebis som får mediciner var fjärde timme, -som bebis som jag ger sprutor i benet varje kväll, -som bebis som tar med blodprover än jag gjort i hela mitt vuxna liv, -som bebis som växer sakta -att göra.

Den oron är det som på nytt svävar över mig...

Oron har kommit o gått de senaste 9 åren sedan han gjorde sin stora operation, den operationen där han fick sin pappas ena njure.

Oron som kommer tack vare att det inte finns något slut.

Mycket tog slut när han opererades, illamåendet försvann och han kunde börja äta, växa och må bra.

MEN ändå tog det inte slut där, just eftersom att man INTE VET,  inte jag, inte sonen, inte läkarna, inte ens specialisterna som KAN det här, som funnits med oss hela vägen, vet.

Ingen vet när och om han kommer behöva en ny njure igen, hur länge alla mediciner kan hålla nya njuren välmående, och just den ovetskapen svävar som ett grått moln ovanför mig.

Att må dåligt, att halka efter i skolan, att behöva ta tätare prover ökade mediciner och att behöva göra en livsviktig (livsfarlig?) operation igen, är inget jag önskar någon, och speciellt inte något av mina barn, någon av de jag älskar mer än mitt eget liv!

Jag tycker som sagt att jag varit duktig o inte oroat mig så mycket sista halvåret,

kunnat koppla bort och slappnat av.

Men POFF!

Ett provsvar, ett samtal. Så sitter den där, klumpen i magen...

Ibland önskar jag att man satt med facit i hand, att man bara kunde VETA!

...Jag jobbar och Rickard är ledig! Det skönaste när han är ledig vardag är att jag inte behöver upp och ut så hemskans tidigt... 05.10 ringer ju klockan när han ska jobba, för att jag ska hinna ut med Decibel och hem igen, innan Rickard åker till jobbet kl 6. Som tur är så är Decibel väldigt anpassningsbar och ringer inte "ut o gå/väckarklockan" så vaknar inte hon heller för att gå ut. Så idag fick jag sovmorgon till 6.30, så skönt! behövde dessutom inte ut någon längre bit utan bara så pass att hon får rasta av sig, sen tar husse promenad lite senare :)

Ikväll ska vi träffas o träna igen, jag har ritat ihop en enkel rak bana. Med en helt om skylt längst bort och sen nya skyltar på baksidan av de andra så det blir en rak väg tillbaka.

Min tanke är att kunna gå samma och antingen köra den med hund på vänster sida, eller på höger sida. Just för att vi behöver träna in mer högerhandling samt lite snabbare, snyggare possitionsändringar a´la Sitt, Ligg, Stå... så i stort sett bara olika varianter av dessa är det  i momenten på "banan"

Får se om jag tänkt något rätt alls när vi ska ställa upp skyltarna, haha, kan bli helt fel oxå :P

Veckan närmar sig sitt slut, och på söndag åker vi till Grövelsjön för en veckas vinterlekar. Enda nackdelen är att stugan är "djurfri" Decibel får således inte följa med =( Nu kommer hon ha det toppenbra hemma med min ena syster, men saknade kommer finnas där, är ju så van att alltid ha henne hos mig!

Sen när vi är tillbaka har vi EN vecka kvar till tävling...

Weho :P

Var en fråga i en av hundgrupperna på FB om man har hunden med sig i sängen?!

Väldigt många i den gruppen har det märker jag, men inte vi. I vår säng sover bara vi, och emellanåt någon son :)

Däremot får Decibel vara uppepå överkastet när sängen är bäddad, så hon sover middag där med Rickard ibland, och hon lägger sig där när hon vill vara ifred från Oliver o andra småttingar. Soffan får hon inte vara i hur som helst, utan bara om hon fått tillåtelse. Så ibland kommer hon upp o myser i soffan, så här kan det se ut då...

Just nu sitter jag hemma, och mår sådär härligt bra.

Det finns flera anledningar men de två stora just idag är att Sebastian haft en bra skoldag, för er som känner mig så vet ni att när han har en riktigt bra dag i skolan trots de motgångar han haft nu med lärarbyte bla, när han kommer hem och säger -mamma, det har varit en riktigt BRA dag, det känns bra nu! Då blir jag varm i mammahjärtat.

Älskade lilla barn  

Den andra anledningen är att jag just varit ute på en timmes promenad med Decibel.

-10 grader, snö och bara så skönt! 

Täckisar, mössa, vantar o varma skor o jacka, reflexer  på oss båda så var vi redo, promenerade en bit och hittade en orörd fotbollsplan, snön var ca 1dm djup och inte ett spår.

Fick en sån härlig känsla och bara gick rakt ut på planen, samlade upp Decibel och helt utan planering så körde vi! Blandade moment ur rallyn vi kan, körde mycket högerhandling, oj vad det börjar släppa!

Hon kändes plötsligt mycket tryggare på min högra sida än någonsin förut! Vi sprang, vände, snurrade, frontade...

Så passade jag på att köra "snygghetsträning" för vi måste snygga till oss!

Eller måste och måste, men är väl lite det som är tjusningen, även saker vi kan, kan ju bli bättre!!

Jobbade på med fritt följ, hon går där, oftast väldigt fint på plats, men så kommer tjuvbuffandet på min hand, eller ett litet hopp... lite bus, lite frågan om godis, lite frågan om vi inte ska göra något annat än att "bara gå" snart...

Så det har jag slipat på idag, att få henne lugnare och att minska ner gester och på så sätt få det snyggare. La även in "sitt, sidosteg åt vänster, sitt" några ggr eftersom det momentet behöver "tragglas" :)

Lämnade planen och gick vidare när det började bli dags att hämta Sebastian på träning och åka hemåt.

Lämnade planen med en sån där härligt "allt har fallit på platskänsla" o den känslan ska man va

rädd om för den är ju verkligen inte alltid där!

Sprang o lekte, kastade snö o busade på vägen tillbaka till bilen... 

Nu sitter jag här, och liksom bara mår bra, helt oplanerad träning kan vara toppen!!

För i huvudet vet man ju ändå vad som behöver tränas mer på, och om inte, så träna spontant på sånt man redan kan, helt oplanerat i olika varianter av moment, bryta isär och göra om dem, blanda flera moment till ett och liksom bara gå på känslan, den träningen är i min värld så himla härlig! 

Snart dags o hämta äldsta sonen på träning, sen göra kvällen! 

Imorgon ringer kl 05.10 igen, jag kommer inte va redo att "skutta upp" då men likväl så måste jag, Decibel däremot. HON studsar upp som lyckligast i stan när min klocka ringer... Det är hennes morgonpromenadklocka, hade hon kunnat hade hon nog gjort volter när natten väl är slut ;)