I första inlägget här i nya bloggen skrev jag om oss och om när Decibel kom till oss, nu tänkte jag fortsätta med lite tränings och tävlingshistorik!

6 månader úng var hon, lilla Decibel när hon kom till oss, inkallningen satt redan fint. Sitta kunde hon och allmänt trevlig och glad var hon. Vi hade fått hem en hund med fin bakgrund att jobba vidare med.

När hon var kring året gick vi en agillitykurs, jag tyckte det såg roligt ut och ville få mer inblick i vad det var. KUl var/är det och vi tränar ibland, för skojs skull! Decobel tycker om agillityns fart o fläkt!

Längre fram (tror det var våren 2011) så gick jag en viltspårskurs med springerklubben gävle/dala. Roligt även det här, Decibel är duktig i spåret! Hon tycker det är riktigt roligt och jag med.

Härligt, ännu en grej att variera vardagen med :)

Sen blev det lite uppehåll i "lära nytt" och vi fortsatte träna på det vi kunde, vardagslydnad, spår, följsamhet i fotgående osv. Decibel hänger med på och gillar det mesta!

Vintern 2013 började jag bli sugen på att ta mig mer kvalitetstid själv med Decibel, då hade familjens minsting Oliver fyllt 1 år och det blev lite lättare för sambon att ha honom själv längre stunder.

På våren såg jag ett inlägg på facebook, en tjej skulle köra nybörjarkurs i Rallylydnad. Aldrig hört talas om detta förut så googlade fram vad det var, lät ju skoj!

Så bokade in oss på kursen och ja, det var skoj!

Sommaren gick och träningen blev lite lagd på is...

Så till hösten skulle samma tjej, Katrin, ha kurs igen i Rallylydnad, denna gång i Avancerad och Mästerklass. Vi hoppade på igen och fick än mer upp ögonen för hur roligt detta är! både jag och Decibel tycker om det.

Nu började även tävlingslusten komma, jag som aldrig någonsin varit en tävlingsmänniska!!

6 starter fick vi ihop under hösten 2013.

3 godkända i Nybörjarklassen (71, 90, 94 poäng) gjorde oss klara att flytta upp till fortsättningsklass!

Första tävlingen i Fortsättningen gick ok, ända tills jag fick hjärnsläpp och klappade om min duktiga flicka,

efter målskylten MEN 0,5 meter INNAN banmarkering :/

jaja diskade blev vi och en stor erfarenhet rikare ;)

Två starter till hann vi med i Fortsättningen innan det nya året tog vid.

Det var en dubbeltävling i Rättvik, första gav oss 73 poäng. Trots 15 minus på hindret, Decibel hade för mycket fokus på mig och fortsatte titta på mig istället för framåt när jag visade på hindret och sprang helt sonika rakt genom det, det hade hänt även på träning så måste värma upp på hinder så hon är med mig på att det kan komma, men det fanns inget hinder på plats. Lärt oss ännu en sak, att ta med ett hinder till tävling för uppvärmning!

Andra starten den dagen var hon beredd på hindret och där gick vi av banan med behållna 98 poäng och en varm glad känsla i hela kroppen!

Den där känslan man får när allt hamnar på plats, underbara hund! 

Nu är vi inne i 2014, siktet är inställt på att klara RLD F i år, första tävlingarna är den 2 feb i Rättvik, dubbeltävling igen, sen blir det en start 9 feb i Fagersta... Sen får vi se vart vi ligger, om vi klarat vårt mål redan där?! eller om vi ska kämpa vidare, samt OM vi klarat det om vi är redo för nästa klass eller pausar en stund innan den utmaningen ;)

Finns en del o jobba på med högerhandlingen kan man säga :D

Hej!

Emma heter jag, bloggar om mig och min familj men framför allt om min hund Kristaras Dramatic Decibel. En engelsk springer spaniel född 21 september 2009.

I min tidigare blogg så kan ni läsa om oss bakåt i tiden.

Känns klyvet att byta blogg men då det inte går att lägga in videos och jag gärna vill kunna dela mer än bilder i min text om träning och vardag med Decibel så byter jag till den här, trivs jag inte så byter jag väl tillbaka ;)

historik på mig då:

Jag bor med min sambo och tre barn (föda 00, 03 och 12) i en villa i Dalarna, tillsammans med 2 katter, 2 kaniner och Decibel. Decibel är född på Kristaras kennel i värmland och kom till oss när hon var 6 månader.

Jag hade då drömt om egen hund sen barnsben. Jag är uppvuxen med schäfer och har alltid haft egna djur. Häst, kanin, katt, marsvin, undulater mm. Älskar djur men drömmen har alltid varit egen hund, ville dock vänta in rätt tillfälle i livet, tillfället när en hund skulle kunna ha det bra med mig. Så när jag fått fast jobb, jag o sambon flyttat till hus och jag kände att nu har vi en trygg tillvaro och kan ge en hund ett bra liv, inte bara för några månader utan framåt, så var det dags!

Sambon är inte spec intresserad av djur, och ville väl egentligen inte ha hund alls och absolut INTE schäfer som " är både fula och elaka" jag hade länge drömt om just en egen schäfer men fick här börja titta på andra raser. Jag tittade på bilder, läste på mer om raser jag bara kunde lite om osv. Sambons farmor hade när han var liten haft en engelsk springer spaniel sa han när vi tittade på bilder på dessa (visade sig sen att de haft en welsh, men ändå) så jag läste på om den här för mig rätt okända rasen. Jag ska erkänna, jag var rätt anti i början, en tanthund med lockiga örom som helst ligger o blir tjock i soffan var inte riktigt vad jag ville ha.... MEN här hade jag FEL FEL FEL. Läste och kollade på hemsidor som uppfödare har och blev mer o mer intresserad, det här var ingen liten tjock slö hund, det var ju en aktiv ras men som ändå gärna är med sin familj o myser. Verkade vara en allroundhund och i lagom storlek, inte stor inte liten. Jag vill helst ha en valp men kände att med de tider vi ändå jobbar så skulle en unghund passa bättre eftersom den trots allt skulle få lov att vara själv en del redan efter semestern som jag kunde ta ut... Som en skänk från ovan kom en annons ut på en brun o vit spaniel, ett foto framifrån där hon rusade i snön, med öronen fladdrandes som på Dumbo, 5 månader gammal och inte en hund som haft många hem utan hon bodde kvar hos sin uppfödare. Jag pratade med sambon som sa ok, ring o prata med dem.

Efter ca 45 min telsamtal, kände jag att personkemin fanns där, jag gillade helt klart uppfödarnas syn på hund. Nu återstod att se om där fanns kemi oss och hunden emellan oxå.

Planerade in ett besök och väl där fanns inga tvivel, ett gäng glada men lugna hundar. Inte massa skall, inte massa hoppande utan glada svansar buffar och mys. Lilla Decibel kröp upp i mitt knä och när hon skulle ut på gården för att kissa apporterade hon sambons handskar som han tappat utanför bilen, lyckligast i världen! Än idag är handskar det bästa hon vet att både leka med, bära på och även gosa med ;)

Kort o gott, det besöket gav FIN reklam för rasen, fick mig att känna att jag skulle ha stöttning från Christina och Tony om jag behövde samt gav ett hjärta som slog volter hela vägen hem. Det fanns inget att fundera på, klart Decibel skulle bo med oss!

Bästa beslutet ever!

Min vackra flicka :)