Sommarstugan, skogen, sjön! En skön helg blev det, en sån där man laddar batterierna ordentligt!

Rickard la ett spår på ca 600 meter åt mig och decibel, varierad mark. Tät skog, lite myr och en del snår :P
Jag hade inte en aning om hur det var lagt och knappt några markeringar ute. Fick lita blint på Decibel som ledde mig till spårslut! Man blir visst aldrig besviken på henne i spårskogen <3
La även ett "spår" på ca 5 meter till Java, DET var SPÄNNANDE! nosen tätt i marken o vips var man framme o där fanns GODIS.
Nöjd med mina fina :)

Ett BERG! :)

Dem älskar det! Vi älskar det!

Lycka till Java, handsken lyckas du inte få!!

Efter en dag i skogen blir man trött. Då är det inte dumt o mysa i stugan framför brasan!

Idag fick jag lite sovmorgon, så gick ut i skogen strax innan sex, istället för klockan fem! 

Jag antar att det var den extra timmens sömn som gjorde promenaden extra skön, eller så var det solen?! 

Att promenera i skogen en tidigt sensommarmorgon, när solen går upp och det är alldeles tyst.

Det är något som verkligen kan kallas en bra start på dagen!

Mina nyvakna vackra flickor i morgonsolen :)

Nog är naturen vacker...! 

En ko på grönbete?

Neeeheeeej! det är ju Decibel på grönbete ;)

Något som i stort sett alltid är med o tränas på, även på "träningsfria, tysta skogspromenader" är inkallningen.

Jag tänker lite som så, att inkallningen ska vara possitiv. 

Att komma till mig ska vara possitivt.

Att komma till mig ska inte alltid betyda att promenaden är slut, att friheten är slut.

Därför tänker jag lite som så att kanske bara var tioende inkallning slutar med uppkoppling.

De andra gångerna kan inkallningen betyda en godisbit, en varm klapp, lite öronklining, att jag kastar o leker lite, en brottningsmatch, en springtävling osv osv... 

Vidare vill jag inte heller att kopplet ska vara något tråkigt...

Därför har jag en liten tanke även där, att även de gånger jag kopplar upp betyder det inte, hemväg, tråkigt promenad osv, utan kan fortsätta en bit i skogen, och koppla loss igen efter X antal meter. 

Än så länge har jag två hundar som själva stoppar huvudet i halsbandet så det känns som om tankarna som fungerat på Decibel fungerar även på Java <3

Är faktiskt glad att denna bild är suddig, min telefonkamera hinner nämligen inte med när hundarna sätter fart när jag ropar eller visslar på dem :) 

Jag hade tänkt ta en promenad på 25-30 min som vi brukar på mornarna men den blev nästan en timme,

benen valde liksom allt krokigare stigar ju närmre hem vi kom...

Det var sååå skönt ute!

*****

Idag är det äntligen torsdag! 

Ser fram emot kvällens träningsträff! 

Ska bli kul o komma iväg och jobba lite med hundarna, det behöver dem och även jag :)

*****

Vi föds, vi lever, vi dör.

Njae det är ju inte riktigt så enkelt, eller hur!?

Dagen inlägg kommer inte handla om mina hundar, eller visst kan jag slänga in några ord, vi hade en SKÖN promenad med bara lite drag i kopplet igår (för Java, Decibel drar inte) och ett kortare pass framåtsändande mm med Decibel.

Hon är duktig!

MEN nej, det är inte det jag vill skriva om idag, idag ska jag pränta ner lite ord om annat.

Det börjar planeras för undersökningar som ingår i Sebastians årskontroll.

Den här perioden på året har under så många år fyllt mig med ett slags Ångest. Rädsla. Nervositet.

Vad ska alla prover visa? Hur mår han INNUTI kroppen? 

Men i år, mer än de andra åren, påminner om ettårskontrollen.

I år är det nämligen 10 årskontroll!!

10 år!!

Den 10e november är det exakt 10 år sedan två av de mest betydelsefulla i mitt liv

sövdes ner samtidigt för att opereras.

Jag minns den dagen så väl.

Försökte tänka possitivt, försökte slappna av.

Min sambo och min yngsta son, samtidigt i läkarnas händer.

Behövde åtminstone inte oroa mig över den lite äldre sonen, Martin som då var nästan 3 år. Lika många timmar som vi andra tillbringade på sjukhus tillbringade han hos välrdens bästa mormor med make! 

Men vilka läkare sen! De utförde operationerna, mina pojkar vaknade upp.

Det första Roger frågade efter när han vaknade var Sebastian, hur mår han?

Han sov fortfarande, men vaknade strax därefter och jag fick lämna den ena för att vara med den andra.

Den minsta, den som kanske behövde mig lite mer just då, den lilla som inte skulle kunna förstå varför han vaknade upp med smärta i magen, slangar överallt...

Slangar var han iofs van med sen sin matpump men... 

Operationen var lyckad, för dem båda. Klart de hade ont, tack o lov finns där mediciner som hjälp. 

Men för Sebastian som mått så dåligt innan öppnades en ny värld.

Med sin pappas njure i magen, böjrade han må bra.

Han slutade må konstant illa, slutade kräkas och upptäckte att det kunde vara gott att stoppa mat i munnen.

Lyckan när min 1,5 åring satt i sjukhussängen någon dag efter operationen

och åt på en gurkskiva fyller än i dag mina ögon med tårar! 

Ångest. Rädsla. Nervositet.

Men samtidigt HOPP!! 

Kanske Sebastian med sin livskraft, sin livslust kommer slå alla rekord!? 

Kanske Rogers ena njure kommer leva vidare i Sebastian år, efter år. Länge. För alltid. 

Man måste sopa undan den värsta rädslan ibland, och faktiskt.

LEVA PÅ HOPPET!

Den 10e november 2004 fick min Sebastian ny ork, nytt liv.

För det kommer jag och alla runt om kring oss för alltid vara mer än tacksamma, till Roger som gav en del av sig själv!

Till läkarna på Huddinge sjukhus och i Falun samt till sköterskorna som alltid funnits där. 

10års jubileum. Hur firar man en sån dag?! 

Det återstår att se, men nog ska det uppmärksammas lite extra, Sebastians andra födelsedag!!

*****

Dagarna innan Sebastians operation var expressen med oss och pratade kring honom, för att i tidningen uppmärksamma det viktiga i organdonation. Dem fanns även på plats under operationen.

läs artikeln här:

http://www.expressen.se/nyheter/har-far-sebastian-1-nytt-liv/

*****

Dagen innan operationen var han väldigt sjuk, mådde illa, var trött...

Det här fotot tog expressens fotograf inne på operationsbordet....

Efter operationen, min omplåstrade lilla pojk!

Liten är stark!!

Idag lärde jag Java "tassen"
Satte mig på golvet med henne framför mig, höll en godis i luften med ena handen. Tog min andra hand och petade lätt på ena framtassen, när hon släppte fokus på godiset och rörde lite på tassen jag petade på berömde jag och gav godis. Upprepa upprepa upprepa, lugn lugn lugn. Mantrat man lä ha med sig ;)
Sa "tassen" gång på gång med lite mellanrum, samtidigt som jag petade på den, berömde direkt vid rörelse. Vi höll på kanske 15 min. La in lite vanligt sitt och ligg emellanåt för att inte bli för tjatig.
På slutet var hon snabb o slänga upp tassen till min hand :)

När husse kom hem visade vi honom tre ggr och nu på kvällen testade jag två ggr och hon gav mig tassen direkt :)

*************

Idag har jag opererat mitt finger, tumören borta och skickat på prov. Tror ju inte den ska vara farlig men är skönt de skickar iväg den... En liten oro finns väl där förstås...

Nu på kvällen fick mina flickor varsitt urgröpt märgben. MUMS! Är glad att Rickard tagit hem dem till butiken, blir så lätt o lyxa till det då :)

Ja, bara bus idag :)

Jag är IMPONERAD av min studsboll som är så full av energi!
På fyra dagar med lugn o tålamod har vi fått en hund som går och lägger sig när vi äter!
I vanliga fall rusar hon runt under bordet för att se om något kommer ner, klättrar i Olivers knä om han spillt där... Otroligt MYCKET att ha runt i kring sig just vid måltider. VI kan överleva, men vänner och familj ska kunna bjudas på middag, bjuda oss på middag, utan o känna att det är jobbigt pga hundarna... Anser vi :)

Fyra dagar! Fyra dagar, Liksom :)

Ja tack. För mig får det gärna ätas i lugn och ro med vännerna vilandes en bit bort.

Att gå på promenad med en sprallig 5månaders valp på nya ställen o kopplat är inget mindre än ett rejält träningspass.

Vi var ute i 45 min igår. Rickard gick med barnvagn och Decibel och jag passade på att gå och träna med Java!

Tog även Decibel emellanåt så de får tränas o gå i par :)

Hon är sååå framåt, nyfiken o vill lukta på allt o hälsa på alla! Java alltså...

Får påminna cirka varannan meter om att det inte är ok att kopplet är sträckt, att man absolut får gå o nosa o kika men att man inte helt hysteriskt får dra iväg åt något håll o följa att som verkar vara ett spår ;) 

Lät henne ibland gå på det som vi döpt till "sakta" alltså strosa, stanna lukta men inte hysteriskt och inte med konstant sträckt koppel. En bekväm koppelpromenad för både henne och mig ska det vara.

Så samlade jag ibland upp henne i fotpossition, och det tar sig! Hon har börjat förstå vad jag vill, och hon har börjat förstå att om man gör så, så lönar det sig! jippi! ibland godis, ibland ett rungande BRAAA ibland bli helt frisläppt o få varsegod på att rusa runt en stund :)

Varierade de två olika sakerna samt pausade ibland o lät henne vara lös o vila hennes OCH mitt huvud ;) 

Så stannade vi en en tunnel under en ganska trafikerad väg, stod still en stund, sen bad jag hundarna sitta. Vi stod o pratade lite och båda hundarna satt lugnt vid vår sida med slakt koppel, till och med när en cykel passerade och lastbilar dånade över huvudet på oss *glad*

När man är på promenad så kommer nästan varje gång träningen in på att -nej, man FÅR INTE hälsa på alla vi möter.  

Igår var det en hel del folk i rörelse så det blev mycket träning, jag samlade upp Java varje gång någon skulle passera från något håll. Pratade med henne o belönade varje blick på mig istället för på andra. Även här lär hon sig snabbt, på slutet av promenaden tittade hon inte ens på alla möten. En kille som stod med en liten chihuahua som skällde ut oss rejält sa till sin hund -titta, så där ska man bete sig som de där två gjorde! När vi hade passerat....

Sånt blir man glad åt att höra! nå väl, inte över att hans inte betedde sig, men att båda mina faktiskt gick förbi utan att dra mot dem, utan att svara med skall... :) 

Nu har vi, jag o några till, bokat in nästa torsdag för gemensam träning. Dags o komma igång med regelbundna träffar igen. Var riktigt trevligt och SÅ NYTTIGT förra vintern när vi sågs regelbundet. Decibel utvecklades mycket när vi tränade mer medvetet såklart, och just vad gäller att hålla fokus på mig bland andra blev så bra! 

Nu behöver hon o jag fortsätta momenträningen i mästerklass och Java behöver träna på att sitta kvar själv i bilen medan jag tränar Decibel, samt även hon att vistas bland olika hundar o människor utan att springa runt o flörta med alla ;) kommer bli intressant o se hur mycket JAG måste flörta med henne för att kunna få uppmärksamhet där :D

Japp! Vi åkte iväg, vi tävlade och vi segrade inte ;)

MEN vi tog två st godkända resultat i vår MÄSTERKLASS debut och jag är mer än nöjd.

Med noll förväntningar, nya moment som inte sitter helt, med stående honnör i båda (som vi ALDRIG tränat riktigt på) så blir jag lycklig när vi kommer över 70 strecket!

Vi var dessutom lite mer än över med 78 poäng i bägge starterna :)

En 7e och en 13e placering med 15 startande i första och 16 i andra.

Är nöjd med min fina måste jag säga, nu får vi slipa vidare o försöka jobba oss mot högre poäng <3

Fotgående på höger sida, båda banorna var så gott som BARA högerhandling! Dvs hunden ska föras och alla moment ska utföras, från höger sida :)

Första banans honnör var stå, vid vänster sida. 1,5 min klockas man på... Här satt sig decibel i honnören så vi fick 10 poängs avdrag för fel övning. Fick dock upp henne ståendes igen :)

(försöker man inte återgå till den possitionen man ska ha så blir man diskad)

"sitt, lämna kvar hunden, kalla in över hinder"

Här ska både hund och förare vända helt om åt vänster, hunden ska alltså vända in mot mig, jag bort från henne. Blir då också ett sidbyte...

Sidbyte bakom min rygg, sidbyte tillbaka till högersidan!

"sitt, spring ifrån hunden, kalla in i fart" 

"framåtsändande till kon" 

Här stannar man själv, samtidigt som hunden ska sändas fram till en kon som står några meter bort, sen ska hunden stanna där, jag går fram och tar in henne fot igen. Vi klarade den faktiskt, dock med lite avdrag för att hon stannade för tidigt och sen gick fram när jag fortsatte sända henne :) *stolt matte*

Slalom

Här ska man gå slalom mellan koner, gäller o ha följsamhet och som förare tänka på att inte gå för snävt så man tränger in hunden i konerna :) 

Andra honnören. Stå framför.

Återigen stå 1,5 min utan att röra annat än huvud o svans. WE DID IT!! Denna honnör klarade hon utan avdrag

*lycklig matte*

man blir trött av att tävla, huvudet måste vara på skaft både hos matte och hund :D

Tack Stina för trevligt sällskap!! och för alla foton!

Tack Fagersta BK för en (som alltid) bra anordnad dag och tack domarna för två roliga mästerklassbanor! 

Vår lilla kaffekopp då? Verkar bli en härligt lättlärd tjej av lillvalpen med :)

två dagar, tre måltider har vi gått till hundarnas bädd. Visat upp Java med handen bredvid Decibel, sagt stanna där och satt oss till bords.

första gången fick vi göra om proceduren kanske 6ggr. Andra kanske 5 ggr och nu sista försöket 3ggr. Sen har hon lagt sig ner och stannat i bädden :) 

vi flyttar dock bädden från vardagsrummet till köket så hon kan se oss. 

Även i koppelgåendet gör hon små framsteg och hon älskar när fokus ligger på henne så ja, hon är underbar att pyssla med hon med :)

När matte varit borta en heldag måste man mysa ikapp!!