Tänk vad många år jag drömde om egen hund...

Drömde, planerade längtade.

Nu har jag två underbaringar!

I vardagen är det lätt att som med så mycket annat, ta dem förgivet.

Men det är nyttigt ibland att stanna upp, titta på dem och känna glädjen dem ger mig!

Att vara tacksam, över att faktiskt vara där i livet som jag så längde drömde om att få vara!

För nog berikar dem livet de där fyrbentingarna!

Även om det inte alltid är en dans på rosor, inte alltid är skitkul att gå ut o gå tidigt på morgonen, att ha en valp som kissar på golvet och hoppar o biter en i knävecken, inte alltid är roligt att träna hund när de bara tittar på en med en blick som säger -ge mig godis bara, varför ska jag behöva jobba för den? Inte jättekul när en blöt o lerig hund tar ett jubelrace hemma o sladdar upp i soffan ;)

Så nej, alla stunder är inte kul men tack o lov så är iaf 95% av tiden som hundägare precis som jag vill ha det,

så nog berikar dem livet.

Nå väl, det var inte ett tacksamhet till livetinlägg jag tänkte skriva, tanken bara kom över mig :D

Jag har börjat bli nervös, inför start i mästerklass. En start jag inte ens anmält oss till! så är ju bra o bearbeta nerovsiteten redan *skrattar*

Jag har bestämt att två ggr i veckan ska jag lägga tid på att träna nya moment. Det blir mer målinriktad träning än vi någonsin haft jag och Decibel. De momenten som varit med i rallyn nu tycker jag passar fint o träna på promenaderna, men framåtsändande till kon känner jag att vi behöver lägga fokus och mer "riktig" träning på, utan att vara på en färdig bana, på bana kan vi slipa vidare på det övriga :)

Så igår blev det ett pass i regnet med massa blandade "trygga" moment och en hel del framåtsändande samt HOPP. 

Hon är rolig o jobba med, hon vill såååå mycket! 

till viss del har hon redan(!) efter bara ha tränat det en gång förut förstått "framåt" MEN nu kommer nästa problem, hon försöker "tjuva" och stannar innan kon, vänder sig mot mig och väntar. Vilket ibland gjorde att hon hamnar för långt från konen och ber jag henne då flytta sig blir det att hon backar!! 

Så nu har jag en ny grej o jobba med, "framåt" måste gälla tills jag säger STANNA, inte när hon kommit till en kon ;) så nu väntar vi några dagar sen PÅ`T igen! Tänkte att om jag ställer upp externbelöning som jag ju börjat med i framåtsänande, sen två koner efter vägen dit. Då kommer hon inte veta vilken kon jag kommer stanna henne vid, eller om jag stannar henne emellan dem eller om hon får gå fram ända till belöningen....?! det borde funka hoppas jag! skönt iaf att ha en form av en plan i träningen...!

Java då, lilla underbart söta busunge! 1

5 veckor ung och så full av liv!

Kelig så det står härliga till, älskar att sitta i knä o mysa!

Älskar att leka, älskar att tugga på saker inkl oss i familjen.

Hon älskar även uppmärksamhet vilket innebär att om jag ropar på henne kommer hon direkt för då GÖR JU MATTE något med MIIIG! hurra!

Och den inställningen är rolig, för lös i skogen är inga bekymmer :) 

Vi lektränar lite på sitt, ligg, stå, fot och gå fint i koppel.

Hon tycker det är roligt och hon älskar beröm! 

Känns som om hon blir en lättlärd fröken hon med! <3

Spanar på hästar när matte börjar prata, sen när matte ropar, ja då kommer vi i ett huj!!  

Älskar de här "vi kommer!!!!" bilderna på springrar, när öronen flaxar som på Dumbo <3

På midsommar mös dem gott under bordet på altanen när vi människor satt och åt!

*Närhet Kärlek*  

Mysa och busa! Oliver och Java har blivit nära vänner! Hans keps är spännande, kanske går den att äta?

Välrdens vackraste!! 

Denna bild är från igår i regnet :)

Här står hon och väntar, o väntar, o väntar...

att STÅ still har vi inte tränat så mycket på men i "honnören" i mästerklass ska de kunna stå 1,5 minut!!

så bara o träna ;)